Vagnhärad

Drygt en vecka före huvudskredet inträffade ett mindre skred som omfattade ett 50 m x 35 m stort markområde vid Trosaåns strand, men ingen bebyggelse påverkades av detta "initialskred".

Huvudskredet kom att omfatta en ca 200 m lång sträcka längs Trosaån och sträckte sig ca 60 m upp i slänten. Skredområdet var 1,5 hektar stort. Vid skredet totalförstördes eller underminerades sju villor samt en gång- och cykelväg med tillhörande bro över ån och åfåran försköts ca 15 m. Ingen människa förolyckades eller fick fysiska skador, men många människor var tvungna att flytta från sina hem när drygt 30 villor måste utrymmas.

Förutsättningar och orsaker

Området bebyggdes under 1970-talet och dessförinnan hade slänten varit betesmark. Slänten begränsas av berg i söder och Trosaån i norr.

Leran i slänten hade en mäktighet som varierade mellan någon meter i släntens övre del och upp till ca 15 m i de lägst liggande partierna. Under en torrskorpa var leran lös och i lerans undre del förekom siltlager. Leran och silten underlagrades av friktionsjord som bildade ett slutet grundvattenmagasin. Till detta magasin infiltrerades vatten från högre liggande mark som inte var täckt med lera. Leran i skredområdet låg som ett tätt lock ovanpå friktionsjorden, vilket skapade ett högt grundvattentryck (portryck) i friktionsjorden och i de närmast ovanpå liggande lagren av silt och lera.

Efter skredet utfördes en noggrann genomgång och kartläggning av områdets geotekniska egenskaper. Det konstaterades att huvudorsaken till skredet var att slänten, som var en brant lerslänt med relativt låg hållfasthet och artesiska portryck, hade för låg säkerhetsfaktor. Säkerhetsfaktorn var nära 1,0, dvs. det fanns inga marginaler alls. Höga portryck medför sämre hållfasthet hos jorden. Artesiska portryck innebär extremt höga portrycksnivåer, så höga att det motsvarar en grundvattenyta som ligger ovanför markytan.

Man drog slutsatsen att en kombination av två eller flera av följande faktorer utlöste skredet:

• För årstiden kraftiga regn, eventuellt i kombination med en vattenläcka, som höjde portrycken
• Erosion och små lokala skred utmed åkanten
• Återkommande markrörelser som reducerade hållfastheten
• Lågt vattenstånd i Trosaån under en period

Utredningen visade också att om Skredkommissionens anvisningar hade funnits och följts vid den tid då exploateringen planerades, skulle lerslänten inte ha upplåtits för bebyggelse utan förstärkningsåtgärder (SGI Rapport 56 (PDF, 14,78 MB), 1998).