Foto: Gustaf Lidberg, Banverket
Getå
Den 1 oktober 1918 inträffade ett skred i Getå utanför Norrköping. Det omfattade både järnvägen och landsvägen på sluttningen vid Bråvikens norra strand väster om Getå station och orsakade minst 41 personers död.
Nedanför den branta bergslänten (Kolmårdsförkastningen) är jordlagren mycket komplext lagrade – de består växelvis av lera, silt, sand och grus. Under dessa finns morän. Jordlagrens mäktighet ökar successivt ned mot Bråvikens strand.
Skredbeskrivning
(Referat av text från SJ:s Geotekniska Kommissions slutbetänkande, 1922, samt hemsidan "Sveriges Järnvägar")
Efter att skredet inträffat åker ett tåg med ca 300 passagerare ned i skredgropen. Totalt dog minst 41 personer (det exakta antalet kunde aldrig fastställas) medan lika många skadades i denna katastrof som är Sveriges svåraste järnvägsolycka någonsin.
Vid olyckstillfället var tågets hastighet 80 km/tim, och kompakt mörker medförde att lokföraren inte såg att telegrafstolparna rasat och att banvallen gett vika. Plötsligt lyfte det främre hjulparet på loket och sju vagnar följde det av spåren. Vagnarna krossades då de slog emot marken på landsvägen åtta meter nedanför spåret, och många av passagerarna dödades eller skadades svårt. Dessutom fattade tåget eld.
Förutsättningar och orsaker
Man hittade ingen syndabock att ställa till svars för olyckan. Man hävdade att den var omöjlig att förutse, eftersom ett tåg med två tunga lok och femtio vagnar utan problem passerat olycksplatsen en timme tidigare. Inte heller hade banvakten, som inspekterat bansträckan två timmar innan olyckan, sett något anmärkningsvärt.
Skredet utreddes av Statens Järnvägars Geotekniska Kommission. Enligt kommissionens slutbetänkande (daterat 1922) beskrevs skredet som en glidning längs en "skålformig snittyta". Skredet var framåtgripande men även i någon mån bakåtgripande. Månaden före skredet hade varit ovanligt nederbördsrik. Med dagens kunskaper skulle en geotekniker troligen bedöma att skredet orsakades av höga portryck.