Flyktiga föroreningar i undersökningar och utredningar

Om man inte med säkerhet vet att föroreningen idag eller i framtiden inte utgör någon risk, kommer någon typ av åtgärd att krävas för att säkerställa människors hälsa. Det är ofta fallet när det gäller flyktiga föroreningar. Ju tidigare frågan lyfts desto större möjligheter finns det att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning. Detta kan påverka såväl kostnadsbilden som vilka kvarvarande osäkerheter som behöver hanteras.

Undersökningar och utredningar av förorenade områden görs normalt med ett stegvist och systematiskt arbetssätt. Skedena som normalt omfattas är undersökning och riskbedömning, åtgärdsutredning, riskvärdering, projektering och genomförande av åtgärder samt uppföljning av åtgärdens effekt.

Vid fysisk planering och exploatering för till exempel bostadsändamål är huvudfokus inte att åtgärda ett förorenat område. Det är bara en av flera aspekter som behöver hanteras i exploateringsprocessen. Många frågor som normalt hanteras stegvis kan komma upp på bordet och hanteras parallellt. 

Vid jämförelse med ett regelrätt saneringsprojekt kan det vara svårt att skilja på vad som är vad i utredningen. Till exempel kan tids- och kostnadsramar i exploateringsprojektet påverka vilka åtgärdslösningar man beaktar och betraktar som rimliga. Dessa kan vara andra lösningar än man normalt skulle ha beaktat i en utredning av förorenade områden. Det är därför viktigt att försöka identifiera och hålla isär vad som hör hemma inom respektive utredningsmoment (t.ex. skilja på riskbedömning och riskvärdering) för att få ett relevant beslutsunderlag och för att viktiga aspekter inte ska glömmas bort.

Här beskrivs vad som är viktigt att beakta vid undersökning och utredning av områden med flyktiga föroreningar. Avsnitten följer de olika skedena i ett saneringsprojekt.

• Flyktiga föroreningar i undersökningar och riskbedömning

  Publicerad 5 februari 2018

  När flyktiga föroreningar förekommer där byggnader planeras är det ofta nödvändigt att kombinera mätningar i olika medier med spridningsmodellering för att förstå föroreningssituationen. Både mätningar och beräkningsmodeller är behäftade med osäkerheter som behöver beaktas och hanteras. I och med att det inte finns någon byggnad att kontrollera halterna i förrän byggnaden uppförts, och det då är kostsamt att rätta till fel i efterhand, blir det särskilt viktigt att hantera och minimera osäkerheterna. 

  Provtagning

  Det kan behövas provtagning av olika medier (jord, vatten eller sediment) och med olika metoder för att successivt skapa klarhet i den vanligen komplexa föroreningssituationen och för att bygga en trovärdig så kallad konceptuell förorenings- och spridningsmodell. En sådan beskriver förenklat vad man känner till om föroreningsförekomst och spridningsvägar, och den ger ett stöd när man t.ex. ska planera kompletterande provtagningar.

  Det finns vägledning och rekommendationer om provtagning av flyktiga föroreningar i mark och grundvatten (se Relaterad information i högerspalten). Observera att det ofta är bättre att provta och analysera porgas än jord. Det beror på att risken för förlust av förorening är större vid jordprovtagning. Dessutom är osäkerheten större vid modellering från jordprov till inomhusluft än vid modellering från porgas till inomhusluft. Ofta finns den stora föroreningskällan i grundvattnet, vilket gör att grundvattnet också kan behöva provtas. Det är alltid viktigt att vara försiktig vid provtagning så att man minimerar risken för att föroreningen avgår och halten därmed underskattas.

  Beräkningsmodeller för riskbedömning

  Det finns flera etablerade beräkningsmodeller för spridning av förorening i mark och grundvatten till inomhusmiljö, vilka kan användas i en riskbedömning. Modellerna kan vara enkla med få indata (t.ex. Naturvårdsverkets riktvärdesmodell ) och de kan vara något mer förfinade med större möjlighet till anpassning (t.ex. Johnsson & Ettinger, 1991).  Det har också gjorts jämförelser av hur väl olika algoritmer stämmer överens (Provoost et al., 2009 ).

  De flesta modeller är inte avsedda att vara exakta och innehåller inte heller möjligheter att anpassa modellen till alla faktiska omständigheter som påverkar spridningen. Mer utvecklade modeller kan ge bättre stöd i att förutsäga föroreningsspridningen, men de kräver också många indata.

  De platsspecifika förutsättningarna kan vara svåra att ta hänsyn till i modellerna och de kan också medföra att modellerna inte ger rättvisande resultat för den faktiska situationen. Det gäller både den nutida och den framtida situationen, eftersom själva exploateringen kan påverka spridningsbilden.

  De flesta modeller antar att marken är homogen eller har tydligt definierade jordlager av specifik karaktär, vilket sällan är fallet vare sig innan eller efter exploatering av ett förorenat område. Ledningsgravar kan skapa snabba spridningsvägar, täta naturliga barriärer kan påverkas av schaktarbeten eller pålning, hårdgjorda markytor kan leda förångade ämnen till annan plats än förväntat och förändringar i grundvattennivåer kan påverka dynamiken och omfördela föroreningen inom ett område.

  Indata till riskbedömning

  Vid modellering av exponeringsvägen ”Inandning av ånga i inomhusmiljö” tas viss hänsyn till information om själva byggnaden, i form av luftinflödet och luftomsättningen. Schablonvärden för detta finns inlagda i till exempel Naturvårdsverkets riktvärdesmodell . Modellen omfattar flera generella parametrar och indata som sammantaget bedöms ge tillräcklig säkerhet i det generella riktvärde som har beräknats med modellen. Om säkerhetsmarginalerna i indata och antaganden minskas är det inte säkert att modellen ger en tillräcklig säkerhet, eftersom modellen inte har testats för detta.

  Även om data, som relaterar till byggnadstekniska skyddsåtgärder eller funktioner, ingår i beräkningsmodeller bör man vara försiktig med hur man använder dem. Det kan finnas goda grunder att anta att t.ex. luftomsättningen i en byggnad är av en viss storleksordning. Däremot kan det få allvarliga konsekvenser om man antar att den framtida husgrunden kommer att bli så tät att man helt kan bortse från exponeringsvägen "inandning av ånga" i riskbedömningen. Det beror på att en åtgärd mot föroreningar normalt hanteras inom ramen för en åtgärdsutredning och en projektering av den valda åtgärden.

  Om man helt bortser från ånginträngning i riskbedömningen, dvs. stryker exponeringsvägen inandning av ånga, kan det innebära att nödvändig uppföljning och efterkontroll förbises. I exemplet ovan förväntas husgrunden utgöra en tätande barriär och används som en förutsättning i riskbedömningen. Indirekt har man då antagit att barriären kommer att ha en hundraprocentig funktion, direkt vid installationen och för all framtid.  

  Byggnadstekniska konstruktioner och barriärer

  En radonsäker grund är ett exempel på en barriär som är avsedd att minska luftflödet in i byggnaden och därmed även radonhalten. Det finns dock inga schablonvärden sammanställda över vilken täthet radonsäkring generellt kan förväntas ge. Inget tyder på att man på kort eller lång sikt kan förvänta sig en helt tät grund, varken för radon eller andra ämnen. Därför leder det till stora osäkerheter i riskbedömningen om man tillgodoräknar sig en extra täthet som inte verifieras. Däremot kan tekniken och erfarenheten från radonsäkring fungera som en kompletterande åtgärd (läs mer i avsnittet Åtgärdsutredning och åtgärdslösningar).

  Riskbedömningen ska gälla en lång tid

  Förutsättningar som riskbedömningen vilar på behöver vara giltiga hela den tidsperiod som riskbedömningen ska gälla för, och bör inte vara sådana som lätt kan förändras. Generellt bör man vara försiktig med att i riskbedömning och riktvärdesberäkningar tillgodoräkna sig funktionen hos byggnadstekniska konstruktioner och barriärer vilka inte i sig själva är beständiga över tid. Sådana barriärer är snarare att betrakta som kompletterande skyddsåtgärder (som åtgärd eller del av åtgärd).

  Riskbedömaren har en viktig uppgift i att värdera vilka parametrar och data som kan förändras över tid samt hur och när dessa osäkerheter hanteras bäst i utredningsprocessen. Riskbedömningen ska ju gälla långsiktigt, vilket inkluderar (minst) byggnadens hela livslängd.

  Att tänka på:

  • När en flyktig förorening väl kommit in i en byggnad kan människor som vistas där inte undgå att andas in föroreningen. Det finns många dokumenterade erfarenheter av att människor exponerats för föroreningar i byggnader vilka härrör från marken eller grundvattnet.
  • Även genom väggar som står i kontakt med förorening (souterränghus eller hus med källare) kan flyktiga föroreningar ta sig in. Vidare står källare och övriga våningar oftast i kontakt med varandra på olika sätt och förorening kan därmed spridas genom fastigheten.
  • Föroreningsspridningen påverkas av undermarks- och ovanjordskonstruktioner. Hårdgjorda ytor, t.ex. asfaltytor, kan minska spridningen, men också leda föroreningar till en annan plats än förväntat och in i en byggnad. Ledningsgravar med genomsläppligt material kan skapa snabbare spridningsvägar än orörda jordlager.
  • En exploatering kan förändra förutsättningarna så att spridningsbilden ser annorlunda ut efter exploateringen än före.
  • Vid spridningsmodellering i samband med nyproduktion av bostäder kan modellerna inte kalibreras mot inomhusluft i en befintlig byggnad – vilket ger anledning att iaktta extra försiktighet i hur resultatet tolkas och används.
  • Provtagning av porgas kan påverkas av atmosfärsluft, vilket gör att man brukar rekommendera provtagning minst 0,5-1 m under markytan.
  • Barriärer som tillgodoräknas (används som utgångspunkt) i en riskbedömning bör vara hållbara i sig själva i det tidsperspektiv som riskbedömningen gäller för. De bör då inte vara beroende av underhåll eller påverkas av förändringar i markanvändning eller byggnaders utformning etc.

   Referenser

  Johnson, P. C. and Ettinger, R. A. 1991. Heuristic model for predicting the intrusion rate of contaminant vapors into buildings. Environ. Sci. Technology, 25:1445-1452.

  Provoost, J., Reijnders, L., Swartjes, F., Bronders, J., Seuntjens, P. and Lijzen, J. 2009. Accuracy of seven vapour intrusion algorithms for VOC in groundwater. J Soils Sediments 9:62–743

• Flyktiga föroreningar i åtgärdsutredning och åtgärdslösningar

  Publicerad 1 mars 2018

  En åtgärd mot flyktiga föroreningar kan bestå av en enskild åtgärd eller en kombination av åtgärder. Utöver åtgärden mot själva föroreningen kan åtgärdslösningen också omfatta kompletterande försiktighetsåtgärder som kan vara tekniska åtgärder eller administrativa.

  Det finns flera metoder för att åtgärda själva föroreningen. De kan vara s.k. in situ-åtgärder som går ut på att behandla föroreningen när den befinner sig i marken. Man kan till exempel förånga eller bryta ner föroreningen till mindre farliga eller mindre flyktiga ämnen. Det görs med hjälp av kemiska tillsatser eller mikroorganismer. Med god kunskap om föroreningens utbredning och omfattning kan man i hög grad åtgärda de flesta flyktiga föroreningar.

  Man kan också använda s.k. ex situ-åtgärder. Då avlägsnar man den förorenade jorden med hjälp av schaktning för att sedan behandla den på en plats i närheten eller transportera bort den för behandling på en annan plats. Åtgärderna kan kombineras med uppumpning och behandling av förorenat vatten. Behandlar man förorening på platsen kallas det on-site-behandling.

  För just flyktiga föroreningar är sannolikheten extra stor att man har kvar en betydande restförorening även efter åtgärden. Man har kanske inte lyckats avgränsa föroreningen eller så kanske den inte är åtkomlig för åtgärder. Om man trots kvarvarande flyktiga föroreningar i jorden beslutar sig för att bygga på platsen, eller använda befintliga byggnader, för t.ex. bostäder eller kontor, så behöver den kvarvarande risken hanteras under den tid som människor kan exponeras. Med hanteras menas här att med åtgärder säkerställa att människors hälsa inte påverkas av föroreningarna. Det kan till exempel innebära uppföljande inomhusmätningar.

  Byggnadstekniska åtgärder som komplement

  En byggnadsteknisk åtgärd kan gå ut på att stänga ute en förorening genom tätningar, ventilation av grunden, övertryck eller balanserad ventilation i byggnaden m.m. Den kan också baseras på utspädning av föroreningen genom ventilationsåtgärder inne i byggnaden. Byggnadstekniska åtgärder är vanligen att betrakta som en extra försiktighetsåtgärd, vilket kan behövas om man har en konstaterad eller misstänkt restförorening.

  Byggnadstekniska åtgärder kan dock behöva kontrolleras och underhållas under lång tid. Det kan vara svårt att säkerställa att detta sker. Att helt förlita sig på sådana åtgärder när människor ska skyddas från att utsättas från föroreningar kan alltså vara förknippat med stora osäkerheter. Kan man sanera de flyktiga föroreningarna i tillräcklig grad så minskar osäkerheterna drastiskt. En lyckad sanering av föroreningen leder till minst kvarstående osäkerhet och fungerar långsiktigt eftersom den är oberoende av framtida underhåll, ansvar, information till fastighetsägare etc.

  Radonsäker grund

  En åtgärdslösning som ofta föreslås som enskild lösning eller kompletterande skyddsåtgärd, är att bygga husen på så kallad radonsäker grund. En sådan är tänkt att vara så tät att den utestänger radon i en tillräcklig omfattning. Ofta har man för avsikt att bygga radonsäkert oavsett om det finns andra flyktiga föroreningar eller inte. Det ligger då nära till hands att förvänta sig att även andra flyktiga ämnen kommer att utestängas. I viss mån stämmer detta eftersom en tätare grund blir tätare för alla ämnen, men erfarenheten visar att den verkliga tätheten hos konstruktionen beror av många faktorer i byggandet samt att det är svårt att garantera en långsiktighet i åtgärden.

  Osäkerheter förknippade med radonsäkring finns sammanställda i "Radonboken, förebyggande åtgärder i nya byggnader" (Clavensjö och Åkerblom, Formas/Byggforskningsrådet. T6:2004) tillsammans med råd som ges på grund av dessa osäkerheter.

  Radon kan till skillnad från andra flyktiga föroreningar inte saneras ur marken och kräver därför en byggnadsteknisk lösning, Men man bör inte ta för givet att en radonsäker grund förhindrar problem med andra flyktiga föroreningar. Kvalitetssäkring, uppföljning och kontroller är viktiga moment som behöver kopplas till den specifika föroreningsproblematik som man avser att åtgärda. Detta bör inte förbises bara för att en åtgärd av en annan problematik (radon) genomförs.

  Ansvar och kontroll

  Under byggnadens hela livslängd behöver det finnas någon som ansvarar för att kontrollera och upprätthålla funktionen av en byggnadsteknisk åtgärd. Möjligheterna att tillse det bör beaktas i valet av åtgärdslösning. Kunskap och erfarenheter från radonsäkring kan givetvis användas i kombination med erfarenhet och kunskap om andra flyktiga föroreningar, till exempel om radonsäkring används som en extra säkerhetsåtgärd. Om det finns särskilda skäl som motiverar att man enbart förlitar sig på konstruktioner (eller administrativa åtgärder) som ska hindra att människor exponeras, så behövs också särskilda och långtgående insatser för att tillse att åtgärden fungerar som avsett över tid.

  Att tänka på:

  • Ofta behövs en kombination av saneringsåtgärder och kompletterande byggnadstekniska åtgärder för att säkerställa en hälsomässigt säker inomhusmiljö.
  • Att sanera och i förväg planera för kompletterande åtgärder mot ett eventuellt kvarvarande problem (t.ex. förbereda för ventilering av grunden) är oftast avsevärt billigare än att sätta in åtgärder i efterhand.
  • Att man bygger på radonsäker grund är ingen garanti för säkring av inomhusmiljön med avseende på andra gaser. En tät grund är en konstruerad barriär, vars effekt behöver verifieras och kan komma att påverkas under byggnadens livslängd.
  • En eventuell byggnadsteknisk kompletterande åtgärd bör designas, dimensioneras och följas upp för det aktuella problemet. Den kan också kräva underhåll och efterkontroll under lång tid, vilket också innebär kostnader.
  • Det finns i Sverige idag inget etablerat system för att bevara och upprätthålla kunskap om att inomhusmiljön på en viss plats beror av funktionen hos en barriär eller annan konstruktion som ska hindra exponering för föroreningar. Om en byggnadsteknisk lösning används för att minska risken för exponering behöver man därför från fall till fall utreda hur information ska bevaras och kommuniceras, hur kontroller och underhåll ska utföras och vad som ska göras om lösningen inte fungerar.
• Flyktiga föroreningar i riskvärdering

  Publicerad 1 mars 2018

  I momentet riskvärdering vid utredning av förorenade områden samlas och sammanvägs de olika underlag som behövs för ett beslut om åtgärd. Miljö- och hälsomässiga aspekter, kostnader för olika ambitionsnivåer, tekniska möjligheter, praktisk genomförbarhet m.m. vägs mot varandra.

  Vid exploatering i områden med föroreningar är det viktigt att valda åtgärder säkerställer människors hälsa avseende flyktiga ämnen i inomhusmiljön. Att det är komplicerat eller kostsamt är inget skäl för att göra avkall på människors hälsa.

  I riskvärderingen är det särskilt viktigt att lyfta fram åtgärdsförslagens osäkerheter. De bör redan ha lyfts fram i de underlag som ska värderas, men det är inte alltid gjort i praktiken. När det gäller flyktiga föroreningar finns det ofta osäkerheter förknippade med om man lokaliserat och avgränsat all förorening. Andra osäkerheter kopplar till att det kan vara svårt att åtgärda all förorening och att förorening i viss omfattning därför finns kvar. För varje åtgärdslösning som utreds behöver dessa osäkerheter, och möjligheterna att hantera dem, lyftas fram och värderas.

  Att tänka på:

  • Konsekvenserna av eventuell kvarvarande förorening efter en åtgärd behöver också beaktas i riskvärderingen. En restförorening kan innebära såväl kostnader för efterkontroller och kompletterande åtgärder som behov av information och fastställande av fortsatt ansvarig för föroreningen eller funktionen av en skyddsåtgärd.
  • En åtgärdslösning som i så hög grad som möjligt åtgärdar den flyktiga föroreningen, och så litet som möjligt beror av byggnadstekniska lösningar, medför ofta betydligt mindre risk för framtida kostnader förknippade med kompletterande åtgärder.