I ett tidigt skede i planeringsprocessen görs först en bedömning av hur de leror och siltjordar som finns i ett aktuellt område har bildats. Bedömning görs om området ligger under högsta kustlinjen (HK) och om leran/silten är avsatt i saltvatten, brackvatten eller sötvatten. Det ger en relativt snabb och yttäckande uppfattning om möjlig förekomst av kvicklera. Använd gärna kartvisningstjänsten som tillhandahåller geografisk information för stöd i arbetet med kartläggning av kicklera i ett tidigt skede av planprocessen.

Om det finns geologiska förutsättningar för att kvicklera kan ha bildats är nästa steg att bedöma andra faktorer som innebär ökade förutsättningar för förekomst av kvicklera. Det är i det här skedet centralt att få en uppfattning om var inom området förutsättningarna är störst respektive minst. En checklista har tagits fram för att underlätta bedömningen.

I ett tidigt planeringsskede sammanställs även underlag in från eventuella tidigare markutredningar och provtagningar i området. Den Geotekniska sektorsportalen kan ge svar på om information finns för aktuellt område.

Vid större områden kan ett tidigt skede avslutas med att utredningen kompletteras med flygburen resistivitetsmätning (TEM). Fördelen med flygburen TEM mätning är att man på kort tid kan samla in yttäckande information över stora områden.

Se en förstorad bild med de olika stegen vid ett tidigt planeringsskede.

När en planeringsprocess kommit till senare skeden (detaljplan, vägplan, järnvägsplan) så behöver det säkerställas att utredningsstegen rekommenderade för tidiga planeringsskeden utförs innan kartläggning av kvicklera påbörjas enligt metodiken för sena skeden.

I sena skeden i planeringsprocessen kan såväl flygburna som markmätta geofysiska undersökningar utföras för att öka kunskapen om områdets förutsättningar för förekomst av kvicklera. Delområden där förutsättningar för kvicklera finns kan därmed bättre skiljas från delområden där förutsättningar för kvicklera inte finns. Geofysiska markmätningar (ERT och RMT) utförs för att få en kontinuerlig bild av förutsättningarna för kvicklera längs bestämda mätlinjer. Baserat på resultatet från de geofysiska mätningarna görs sedan en bedömning av var fortsatta geotekniska undersökningar ska utföras.

Geotekniska sonderingar (CPT, CPT-R eller möjligen trycksondering) utförs för att bedöma om kvicklera förekommer inom ett område. De här metoderna är mer tidskrävande än geofysiska mätningar för motsvarande yttäckning men ger en mer detaljerad bild samt information om och i så fall var kvicklera förekommer. De är också standardmetoder för bedömning av jordlagerföljd och, för CPT, även jordegenskaper. Metoderna används därför ofta av andra anledningar än för att kartlägga kvicklera. CPT-R ger en direkt koppling till de resistivitetsmodeller som tagits fram från de geofysiska mätningarna, vilket inte fås med CPT eller trycksondering.

Slutligen behöver alltid en kolvprovtagning med fallkonförsök på laboratorium utföras. Enstaka punkter väljs ut och analyseras från det område där geoteknisk sondering gjorts. Fallkonförsöken är den enda metoden för bestämning av lerans sensitivitet.

Se en förstorad bild med de olika stegen vid ett sent planeringsskede.

På vår webbplats finns en kartvisningstjänst tillgänglig: Kartläggning av kvicklera

Tjänsten tillhandahåller geografisk information som stödjer arbetet med kartläggning av områden med förekomst av kvicklera. Det stegvisa tillvägagångssätt som beskrivs i vägledningen för kartläggning av kvicklera speglas i kartvisaren genom lager av information med ökande detaljeringsnivå.

Tjänsten startar i skala 1:1 000 000 och förutom bakgrundskarta, är endast lagret för Område som varit täckt av saltvatten eller brackvatten påslaget. Vid nästa skalsteg (1:500 000) tänds lagret för Finkorniga jordarter med förutsättning för kvicklera tillsammans med lagret Område under högsta kustlinjen (HK). Det är en bra utgångspunkt för att t.ex. avgöra om det finns förutsättningar för kvicklera i området. Utifrån underlaget kan därmed frågorna i första rutan i flödesschemat för tidigt skede som gäller bedömning av bildningsmiljö besvaras.

Med hjälp av checklistan och nästföljande kartskikt, Klassning av skredärr (och spår av jordskred), kan fortsatt analys göras om lokala förutsättningar för skred är vanligt förekommande i området och i så fall var inom området. Det sista steget som kartvisningstjänsten stödjer är frågan om högsensitiv lera eller om kvicklera förekommer. I karttjänsten ges information om lerors sensitivitet från utförda provtagningar samt bedömningar av förekomst av kvicklera från punktvis sondering.

Utöver ovan beskrivna lager, innehåller tjänsten även jordartskartor från SGU i skalorna 1:25 000-1:100 000, 1:200 000 (Västernorrland) och 1:250 000 (Nordligaste Sverige) samt bakgrundskartor från Lantmäteriet (Topografiska webkartan, ortofoto 0,50/0,25 m upplösning, terrängskuggning, höjdinformation RH2000, och hydrografi).

Alla lager kan tändas och släckas oberoende av varandra

En checklista finns tillgänglig för bedömning av den rumsliga fördelningen av förutsättningar för kvicklera inom ett område. Checklistan gäller för områden där det finns avlagringar av lera eller silt som avsatts i salt- eller brackvatten. Genom att besvara de sju frågorna kan en bedömning göras över var inom området de mest gynnsamma förutsättningarna för kvicklera finns och var förutsättningarna är mindre gynnsamma.

Ladda ner checklistan i word-format.

Observera att sambanden nedan i de flesta fall bygger på erfarenheter och teoretiska resonemang och inte har verifierats med systematiska undersökningar.

1. Förekomst av skredärr som har en form indikerande skred i kvicklera visar att det åtminstone vid skredtillfället fanns kvicklera på platsen.
2. Förekomst av grovkorniga vattenförande skikt i och under leran ger förut-sättning för urlakning och därmed ökade förutsättningar för kvicklera. Exempel på lermarker där sådana skikt är särskilt vanliga är sådana som ligger i direkt anslutning till isälvsavlagring (ås, delta) eller randbildning.
3. I områden där lerlagren tunnar ut mot berg- och moränhöjder kan det finnas ökade förutsättningar för kvicklera, dels för att lermäktigheten är liten (se punkt 4) dels för att det finns vattenförande lager och dels för att möjligheter till infiltration av regn- och ytvatten ofta är goda.
4. I områden med små lermäktigheter finns större möjligheter för infiltration och vattenströmning att genom leran och därmed urlakning än i områden med tjocka lerlager. Tunnare lerlager torde därför generellt ha större förutsättningar för kvicklera än tjockare.
5. I kuperad lerterräng finns ofta förutsättningar för grundvattenflöden som kan ge urlakning och därmed ökad förutsättning för kvicklera.
6. I leror som ligger över en sluten akvifer (vattenförande lager) med artesiskt grundvatten kan uppåtriktad grundvattenströmning laka ur leran och därmed öka förutsättningarna för kvicklera.
7. Högre belägna områden kan, p.g.a. av landhöjningen, ha utsatts för urlakningsprocesser under längre tid än lägre belägna områden och kan därför förväntas ha ökade förutsättningar för kvicklera.

8. Faktorer gynnsamma för förekomst av kvicklera	Ja / Nej / Vet ej	Kommentar
   1. Förekomst av skredärr som indikerar högsensitiv lera?
   2. Lermark i anslutning till isälvsavlagring?
   3. Lermark i anslutning till berg- och moränhöjder?
   4. Delområden med tunna lerlager (< 10 m) ?
   5. Kuperad lerterräng, t ex ravinområden?
   6. Artesiskt grundvatten?
   7. Höjdläge i förhållande till havets nivå?
   Sammanfattande bedömning: Var inom området finns de mest gynnsamma förutsättningarna för kvicklera? Var är förutsättningarna mindre gynnsamma?