Detaljplanens innehåll

Innehåll på denna sida

Lämplig markanvändning

Att reglera geotekniska säkerhetsfrågor i plankartan

Vad ska planbeskrivningen redovisa

Kontrollfrågor inför samråd och granskning 

Råd i arbetet med detaljplanens innehåll

Lämplig markanvändning

De geotekniska och bergtekniska förutsättningarna är viktiga att få med sig in i planeringen i tidigt skede, för att kunna styra mot en hållbar och säker markanvändning. I lämplighetsprövningen ingår att klarlägga geotekniska och bergtekniska frågor i ett brett perspektiv och utreda frågor såsom ras, skred, erosion, slamströmmar, blocknedfall, bergras, sättningar, grundläggning, vibrationer, radon, grundvattenpåverkan, hydrologiska förhållanden och dagvattenhantering.

Att förebygga risken för olyckor orsakade genom ras, skred och erosion är ett allmänt intresse och ingår i länsstyrelsens ingripandegrunder. Om dessa frågor inte är tillräckligt utredda och detaljplanen kan antas leda till en olämplig bebyggelse, ska länsstyrelsen överpröva kommunens beslut om att anta detaljplanen (PBL 11:10). I Boverkets vägledning Länsstyrelsens tillsyn  kan du läsa mer om länsstyrelsens tillsynsarbete. 

I områden där det inte går att anpassa markanvändningen efter rådande markstabilitet (förutsättningar för ras, skred eller erosion) kan i viss mån strategiska skyddsåtgärder vidtas. Inom sådana områden kan det också krävas regleringar av byggnaders placering och utformning i detaljplanen, att markytans nivå regleras och att andra bestämmelser införs för att markanvändningen som detaljplanen medger ska bli lämplig. En geoteknisk utredning ska då klarlägga de anpassningar av markanvändningen samt de skyddsåtgärder och restriktioner som krävs för att marken ska bli lämplig att bebygga.

• Vad säger plan- och bygglagen?

  Publicerad 25 april 2023

  Plan- och bygglagen (2010:900) 2 kap. 2 § 

  Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862).

  Plan- och bygglagen (2010:900) 2 kap. 4 § 

  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet.

  Plan- och bygglagen (2010:900) 2 kap. 5 §

  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till: 
  
  - människors hälsa och säkerhet
  
  - jord-, berg- och vattenförhållandena
  
  - möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt
  
  - möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
  risken för olyckor, översvämning och erosion

Att reglera geotekniska säkerhetsfrågor i plankartan

Om kommunen i sin utredning kommer fram till att marken är lämplig för planerad markanvändning enbart under vissa förutsättningar, behöver dessa förutsättningar säkerställas i planen. Det kan innebära att geotekniska skyddsåtgärder (exempelvis erosionsskydd och stödmurar) behöver säkerställas i plankartan eller att markanvändning anpassas efter platsens geotekniska förutsättningar.

För att kunna säkerställa en specifik åtgärd i planen behöver utredningarna vara så detaljerade att det framgår vilken eller vilka åtgärder som behöver vidtas, om de är genomförbara samt om de kan uppnå sitt syfte. Vilka planbestämmelser som kan tillämpas beror exempelvis på vilken typ av markanvändning området planläggs för. Exempel på reglering i plankartan är markanvändning, placering, utformning, mark och vegetation samt skydd. Nedan presenteras några vanliga exempel på hur geotekniska säkerhetsfrågor kan regleras i plankartan:

• Begränsad markanvändning – Med planbestämmelser som begränsar byggrätterna inom planområdet kan kommunen reglera att marken inte får bebyggas och på så sätt styra bort belastningar. Inom prickmark får vissa bygglovsbefriade komplementbyggnader, parkeringar, lekplatser, murar med mera uppföras, som också innebär belastningar. Det är därför viktigt att ta reda på exakt vad som är möjligt att utföra inom ramen för det som planeras, så att planbestämmelsen har den effekt som är avsikten. Kan belastningar inte styras bort med hjälp av planbestämmelser är det viktigt att de inkluderas i de stabilitetsberäkningar som utförs. Läs mer hos Boverket om begränsad markanvändning.

• Skydd mot störning – Om stabiliteten inte kan lösas genom anpassning av planen, kan kommunen införa olika skyddsbestämmelser för att reglera skyddet mot störningar. Olika planbestämmelser är lämpade för olika markanvändning, vilket Boverket har skrivit utförligt om här.

• Marknivåer/släntlutningar – Bestämmelser om markens anordnande kan användas för att undvika att olämpliga utfyllnader eller avschaktningar utförs inom planområdet. 

• Vegetation - Reglering av vegetation kan införas i plankartan som en bestämmelse som syftar till att minska förutsättningar för erosion.

• Dagvattenlösningar – En dagvattenlösning kan ge både positiva och negativa effekter på stabiliteten i planområdet. Föreslagna dagvattenanläggningar behöver därför bedömas ur ett geotekniskt perspektiv. Om dagvattenanläggningarna är en förutsättning för att marken ska vara lämplig och inte drabbas av ras, skred, slamströmmar eller erosion, behöver de säkerställas i plankartan. Dagvatten kan regleras på olika sätt, exempelvis genom reglering av markanvändning, markens höjdläge eller som skydd. Om en dagvattendamm kan bidra till att stabiliteten i ett område försämras, behöver utformning och placering av dammen styras i planen.

• Markanvändningen Natur - Planbestämmelsen "natur" används för friväxande grön- och skogsområden, som inte är anlagda och inte sköts mer än enligt skötselplan eller genom visst begränsat underhåll. Denna markanvändning kan användas för att minska geotekniska risker exempelvis genom att förhindra ändrade markförhållanden eller för att minska risken för erosion. Observera dock att det i markanvändningen även tillåts anläggningar som kan påverka stabiliteten för ett område såsom gång- och cykelvägar, utrymmen för omhändertagande av dagvatten, ett mindre antal parkeringsplatser med mera. Dessa komplement ingår i användningen, oavsett om de redovisas som egenskapsbestämmelser eller inte, och behöver därmed tas hänsyn till i de stabilitetsbedömningar/beräkningar som görs för området. Är det viktigt att funktionerna placeras inom en viss del av naturområdet, så kan placeringen regleras med egenskapsbestämmelser. De belastningar som markanvändningen medger måste tas med i stabilitetsberäkningen.

På Boverkets hemsida kan du läsa mer om hur planbestämmelser kan användas för att göra marken lämplig.

• Att reglera med detaljplan

  Publicerad 25 april 2023

  Boverkets planbestämmelsekatalog  tydliggör hur planbestämmelser ska skrivas och struktureras för att fungera i digitala sammanhang. Planbestämmelsekatalogen är en exempelsamling för planbestämmelser. I den finns även beskrivningar av olika markanvändningar och vad som kan ingå i aktuell markanvändning. Dessa beskrivningar kan användas som underlag för att förstå vilken typ av belastning som kan komma i fråga för angiven markanvändning och vad planen gör möjligt. Här kan du läsa mer om hur du kan formulera planbestämmelser.

Vad ska planbeskrivningen redovisa

I planbeskrivningen behöver kommunen beskriva sin bedömning av markens lämplighet , vilka planeringsunderlag som använts samt vilka åtgärder och/eller begränsningar av markens användning som krävs för att kunna genomföra planen. Det innebär att planbeskrivningen behöver redogöra för följande:

• Stabilitetsförhållanden i jord och berg samt förutsättningar för erosion.
• Kommunens bedömning av markens lämplighet. Kommunens analys av risker och risknivåer behöver vara transparent så att en oberoende granskare kan förstå på vilka grunder riskbedömningar utförts.
• Redovisning av vilka förutsättningar som behöver vara uppfyllda för att marken ska vara långsiktigt stabil.
• Vilket underlag som använts vid bedömning av stabiliteten i jord och berg samt erosion. Vid samråd eller granskning av planen är det viktigt att aktuellt underlag med eventuella bilagor görs tillgängliga.
• Hur geotekniska säkerhetsfrågor hanterats i plankartan.
  - Hur marken ska utformas och byggnader placeras för att marken ska bli lämplig att bebygga med hänsyn till geotekniska säkerhetsfrågor.
  - Vilka geotekniska och bergtekniska åtgärder som krävs för att marken ska bli lämplig att bebygga.
  - Vilka begränsningar av markens användning som krävs för att marken ska bli lämplig att bebygga.
  - Vilka planbestämmelser som har införts för att säkerställa att åtgärder kommer på plats eller att begränsningar av markens användning efterlevs.
  - Planbeskrivningen ska komplettera plankartan för att underlätta förståelsen för den.
• Vem som är ansvarig för anläggande och förvaltning av geotekniska åtgärder.

Kontrollfrågor inför samråd och granskning

Följande kontrollfrågor bör kommunen ställa sig inför samråd och granskning för att stämma av att markens lämplighet bedömts baserat på tillförlitliga underlag och att nödvändiga åtgärder och begränsningar av markanvändningen reglerats och genomförs eller säkerställs på acceptabelt sätt.  

• Framgår det av planbeskrivningen hur kommunen bedömt markens lämplighet för planerad markanvändning med hänsyn till ett förändrat klimat?
• Har intilliggande områden som kan påverka eller påverkas av planen (bakåtgripande skred eller bergras) ingått i riskbedömningen?
• Finns underlaget för bedömningen bifogat eller länkat? Exempel på underlag är geotekniskt PM med bilagor, geoteknisk undersökningsrapport MUR med bilagor, bergtekniskt PM, erosionsutredning och dagvattenutredning.
• Framgår det av planbeskrivningen hur marken ska utformas och byggnader placeras med hänsyn till geotekniska säkerhetsfrågor?
• Framgår det av planbeskrivningen vilka begränsningar av markens användning som krävs för att marken ska vara lämplig att bebygga?
• Har geotekniska åtgärder och begränsningar av markanvändningen säkerställts i planen, eller på annat sätt för att säkerställa genomförandet?

• Är genomförandet av nödvändiga geotekniska åtgärder beskrivna i planbeskrivningen?
• Framgår det av planbeskrivning eller genomförandebeskrivning vem som är ansvarig för den långsiktiga förvaltningen av geotekniska eller bergtekniska anläggningar, exempelvis erosionsskydd, stödmurar och bergsäkring?

Råd i arbetet med detaljplanens innehåll

Här finns ett urval av olika frågeställningar eller planeringsförutsättningar som det kan vara bra att hantera tidigt i PBL-processen.

Minska behovet av geotekniska åtgärder

Om kommunen tar hänsyn till vilka belastningar marken tål naturligt, minskar behovet av geotekniska förstärkningsåtgärder och därmed skapas mer hållbara planeringsförutsättningar. Genom att följa befintliga marknivåer, där så är möjligt, kan omfattningen av fyllnads- och schaktarbeten minskas och klimatpåverkande transporter och arbeten begränsas. Genom att exempelvis styra bort byggnader och anläggningar som innebär belastningar på slänterna, och därmed skapa buffertzoner, minskar behovet av förstärkningsåtgärder.

Underlätta lovprövning och tillsyn

Det är viktigt att kommunen inför antagandet, säkerställer att marken kommer vara lämplig för planerad användning. Genom reglering i plankartan säkerställer kommunen att de kan ställa krav i efterföljande lovprövning.

Bra att känna till om marklaster

Den markanvändning som en detaljplan medger, innebär olika former av belastningar av marken. Det gäller att kommunen, planhandläggare och geotekniker tillsammans, identifierar vilka belastningar som föreslagen markanvändning medger.

Kommunen behöver i planen redovisa att marken är lämplig för samtliga typer av exploateringar som planen medger. Om markbelastningen måste begränsas, behöver detta säkerställas i plankartan genom planbestämmelser. Genom att reglera grundläggningen av en byggnad i form av exempelvis stödpålning, säkerställs i planen att byggnaden inte belastar marken. Kommunen kan reglera tillkommande marklaster genom att exempelvis bestämma höjd på byggnadsverk eller marknivåer. Genom att införa begränsningar av markens nyttjande begränsas möjligheten att bygga och därmed även hur marken belastas. Variabla laster såsom trafiklaster, går inte att reglera genom planbestämmelser och måste därför inkluderas i stabilitetsberäkningar.

Foto: Plattform/Johner bildbyrå

Bra att känna till om marknivåer

Om planen inte anger bestämda marknivåer är det möjligt för fastighetsägaren att genomföra vissa ändringar av nivåerna utan krav på marklov. Detta förutsätter att ändringen, i form av schaktning eller fyllnad, ej avsevärt ändrar höjdläget. Det är vanligt att nivåändringar som understiger 0,5 meter inte anses kräva marklov (detta skiljer sig mellan olika kommuner). I planområden där det ur geoteknisk synvinkel är olämpligt med marknivåändringar, kan kommunen reglera nivåerna i plankartan.

Genom att reglera marknivåer kan kommunen förhindra avschaktning (vilket minskar den mothållande effekten på intilliggande mark) eller uppfyllnad (ökar den pådrivande kraften) och även reglera släntlutningar.

• Vad säger lagstiftningen

  Publicerad 26 april 2023

  Plan- och bygglagen 9 kapitlet 11 §

  Det krävs marklov för schaktning eller fyllning som inom ett område med detaljplan avsevärt ändrar höjdläget inom en tomt eller för mark inom en allmän plats, om inte kommunen har bestämt annat i detaljplanen.

  Om ett visst höjdläge för markytan är bestämt i detaljplanen, krävs det trots första stycket inte marklov för att höja eller sänka markytan till den nivån. 

Säkerställ genomförandet

Om det krävs åtgärder för att marken ska bli lämplig att bebygga behöver planbeskrivningen beskriva de tekniska åtgärderna, kostnaderna för dessa, samt hur kommunen avser att säkerställa att åtgärderna genomförs. Geotekniska åtgärder behöver normalt vara på plats innan bebyggelse uppförs eller marken tas i bruk. I planhandlingarna behöver kommunen därför redovisa resultatet av den geotekniska utredningen samt visa på hur åtgärden säkerställs och en uppskattad kostnad av åtgärden (PBL 4:33).

• Att redovisa hur planen ska genomföras

  Publicerad 26 april 2023

  Plan- och bygglagstiftningen 4 kapitel 33 § säger att:

  Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av  hur planen är avsedd att genomföras. Av redovisningen ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda.

I de planer där det krävs skyddsåtgärder för att säkerställa ett områdes lämplighet utifrån geotekniska förutsättningar, rekommenderar SGI att skyddsåtgärder i första hand planläggs till allmän plats med kommunalt huvudmannaskap. Många geotekniska och bergtekniska åtgärder kräver skötsel och underhåll för att fungera över tid. På allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap ansvarar kommunen för att platserna iordningställs och även för efterföljande skötsel och underhåll. I områden där enskilt huvudmannaskap föreslås behöver kommunen försäkra sig om att, samt redovisa hur, genomförandet och kontinuerligt underhåll är säkerställt.

Ska en skyddsåtgärd genomföras, exempelvis en stödmur på kvartersmark, är det viktigt att kommunen i planen säkerställer att den också kommer att genomföras.  Avgränsade åtgärder på en specifik fastighet kan säkerställas genom villkorade lov. Men ofta krävs det åtgärder som sträcker sig över flera fastigheter, för att uppnå önskvärd skyddsnivå. I dessa fall behöver kommunen överväga att anpassa markanvändningen så att åtgärden hamnar på allmän platsmark, att åtgärden genomförs innan planen antas (förutsätter dock att det inte krävs vidare underhåll och förvaltning) eller att det sker en fastighetssamverkan.

Om en gemensamhetsanläggning är nödvändig för att genomföra planen, kan kommunen införa planbestämmelser om detta. Genom att införa ett så kallat rättighetsområde, säkerställs att marken görs tillgänglig för en fastighetsgemensam lösning. Det är dock viktigt att en sådan bestämmelse är förenlig med fastighetsbildningslagen och/eller anläggningslagen. Förutsättningarna för att bilda ett gemensamt skydd måste vara klarlagda innan detaljplanen antas.

• Vad säger lagstiftningen om fastighetssamverkan

  Publicerad 26 april 2023

  Plan- och bygglagstiftningen 4 kapitlet 18 §.

  I en detaljplan får kommunen bestämma en största eller minsta storlek på fastigheter och bestämma markreservat för gemensamhetsanläggningar.

  Om det behövs för genomförandet av en ändamålsenlig indelning i fastigheter eller för att annars underlätta detaljplanens genomförande, får kommunen också bestämma
     1. hur området ska vara indelat i fastigheter,
     2. de servitut, ledningsrätter och liknande särskilda rättigheter som ska bildas, ändras eller upphävas,
     3. de anläggningar som ska utgöra gemensamhetsanläggningar, och
     4. de fastigheter som ska delta i gemensamhetsanläggningarna och de utrymmen som ska tas i anspråk för anläggningarna.

  En detaljplanebestämmelse om områdets indelning i fastigheter eller om servitut eller liknande särskilda rättigheter ska vara förenlig med 3 kap. 1 § och 5 kap. 4 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988). En detaljplanebestämmelse om inrättande av en gemensamhetsanläggning ska vara förenlig med 5 och 6 §§ anläggningslagen (1973:1149).

  En detaljplanebestämmelse om ledningsrätt ska vara förenlig med 6 § ledningsrättslagen (1973:1144). Lag (2015:668).

Utanför plangräns

Om det krävs åtgärder utanför planområdet kan detta inte regleras i plankartan.

Vid samråd och granskning av planen anser SGI därför att det behöver framgå vem som är ansvarig för genomförande och förvaltning av åtgärder utanför planområdesgränsen. Planeringsförutsättningarna skiljer sig åt mellan olika planområden och kommunen kommer troligen behöva hitta platsspecifika lösningar för olika detaljplaner. SGI:s rekommendation är att kommunen alltid överväger att utöka planområdet för att på så sätt kunna reglera åtgärder i plankartan.  Exempel på frågor som kan vara viktiga för ett områdes lämplighet kan vara att växtligheten bibehålls uppströms eller att dagvattenhanteringen ser ut på ett visst sätt både inom och utanför planområdet. Kommunen behöver då visa på att genomförandet har säkerställts. I vissa situationer kan det vara nödvändigt att åtgärder genomförs innan detaljplanen antas.

Vad ska utredas i planskedet och hur detaljerad behöver den geotekniska utredningen vara?

Flera geotekniska frågor behöver utredas i planskedet. I lämplighetsprövningen ingår att klarlägga geotekniska och bergtekniska frågor i ett brett perspektiv och utreda frågor såsom ras, skred, erosion, slamströmmar, blocknedfall, bergras, sättningar, grundläggning, vibrationer, radon, grundvattenpåverkan, hydrologiska förhållanden och dagvattenhantering.

När det gäller att förebygga risken för olyckor orsakade genom ras, skred och slamströmmar behöver den geotekniska eller bergtekniska utredningen ta reda på under vilka förutsättningar området är tillfredställande stabilt. Det är viktigt att ta hänsyn till förutsättningarna och inarbeta dem i planen. När det krävs åtgärder för att marken ska bli lämplig för planerad markanvändning behöver den geotekniska eller bergtekniska utredningen ge förslag på åtgärder och dessa behöver säkerställas i plankartan. Utredningen behöver därför ha en tillräckligt hög detaljeringsgrad för att det ska gå att bedöma vilka åtgärder som krävs.

Det är viktigt att kommunen skiljer på frågeställningar i utredningarna som behövs för bedömning av markens lämplighet, från frågor som är nödvändiga för detaljprojektering och byggskedet.

Klimatförändringars effekter och naturhändelser

Kommunen behöver ta hänsyn till ett förändrat klimat och naturhändelser såsom storm, bränder, stigande havsnivåer och ökad avrinning samt  hur de kan påverka stabiliteten. I planbeskrivningen behöver kommunen därför redogöra för hur denna risk har tagits hänsyn till vid detaljplaneringen.  

Ett varmare klimat kan öka risken för slamströmmar

Framtida klimat kan lokalt innebära torrare somrar, vilket kan medföra ökad risk för skogsbränder även i högbelägna skogsområden. Detta kan i sin tur påverka de hydrologiska förhållandena i slänter, då avrinning och erosion ökar även vid mindre skyfall och där effekten beror på hur nedbränd vegetationen är. Denna risk bör tas hänsyn till vid detaljplanering där bebyggelse gränsar till skogsområden i brant terräng.

Översvämningsskydd kan påverka stabiliteten

Ett framtida förändrat klimat kan innebära att kommunen behöver anlägga skyddsåtgärder för till exempel översvämning, i form av vallar eller höjda marknivåer. Att anlägga en vall i anslutning till ett vattendrag, eller att höja marknivån i anslutning till en slänt, kan innebära att stabilitetsförhållanden för slänten försämras. Effekten av skyddsåtgärderna behöver därför analyseras i samband med att ett område detaljplaneläggs. Utformningen av dagvattendammar kan få betydelse för intilliggande marks stabilitet. Stabilitetsförhållanden för dammarna behöver därför analyseras i samband med detaljplaneläggning, för att styra utformningen av dammarna i detaljplanen i de fall det får betydelse för stabiliteten. Skyddsåtgärder för skyfall kan, om de utformas på olämpliga sätt, påverka stabiliteten för planområdet eller intilliggande områden och behöver därför analyseras tillsammans med områdets geotekniska förutsättningar. På motsvarande sätt kan ett bra utformat skydd innebära ökad stabilitet.

Närliggande vattendrag eller stränder

Om det finns vattendrag eller stränder i planområdet eller i dess närhet, behöver kommunen bedöma/utreda ifall stabilitetsförhållandena i planområdet kan försämras genom exempelvis erosion. Klimatförändringars effekter samt genomförandet av skyddsanläggningar (vallar, dagvattendammar etcetera) behöver inkluderas i bedömningen.

Dagvatten

Kommunen bör ha med sig erosions- och stabilitetsaspekten även i planeringen av dagvattenhanteringen. Detta så att inte  dagvatten leder till ökade flödet kan innebära erosion som får negativ påverkan på slänter eller underminerar konstruktioner. Anläggande av dagvattendammar kan innebära att stabiliteten behöver kontrolleras.

Tillfartsvägar

Det är viktigt att kommunen uppmärksammar om tillfartsvägar till ett planområde kan drabbas av ras, skred eller erosion. Om det bara finns en väg in till ett planområde kan ett ras eller skred innebära att människor inte kan ta sig till och från sina bostäder. På samma sätt kan inte heller räddningstjänsten ta sig dit vid till exempel en brand eller ambulansutryckning. Detta påverkar lämplighetsbedömningen av området.