Om SGI
Statens geotekniska institut (SGI) är en expertmyndighet. Vi arbetar för ett säkert, effektivt och hållbart byggande och ett hållbart användande av mark och naturresurser.
I våra uppgifter ingår att minska riskerna för ras, skred och erosion. Vi arbetar också med att ta fram ny kunskap och nya metoder för att sanera förorenade områden. Dessutom bidrar vi till arbetet med att nå de nationella miljökvalitetsmålen. De miljömål som framför allt berör vår verksamhet är God bebyggd miljö och Giftfri miljö.
Vi arbetar med både forskning, kunskapsförmedling och rådgivning och har en viktig roll som stöd till kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter i hela landet.
Vårt samhällsuppdrag styrs av en instruktion och årliga regleringsbrev från regeringen. Vi tillhör Klimat- och näringslivsdepartementet och har cirka 100 medarbetare. Huvudkontoret ligger i Linköping och vi har kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Vision och uppdrag
Vår vision är att det ska vara ”Säkert och hållbart att bo och färdas”.
SGI har delat in uppdraget från regeringen i verksamhetsområden som återspeglar vad vi gör som myndighet och varför, dvs. samhällsnyttan av vår verksamhet. Dessa är:
• Effektivare markbyggande
• Klimatanpassning
• Renare mark
• Effektiv förvaltning
Historik
SGI inrättades av regeringen 1944 för att ”stärka den geotekniska forskningen och för att ge stöd till statliga myndigheter med byggnadsverksamhet”. Geoteknik är läran om jords och bergs tekniska egenskaper och dess tillämpning vid planering och byggande, inklusive tekniska lösningar och byggmetoder. Allt byggande kräver mark- och grundläggningsarbete, vilket utgör en betydande del av den totala byggkostnaden. Geotekniskt relaterade brister i bygg- och anläggningsarbete kan få mycket svåra konsekvenser. Det finns därför ett stort behov av geoteknisk kunskap inom samhällsbyggande.
De nya samhällsutmaningar som vi står inför har gjort att behovet av geoteknisk kunskap har ökat. Vi på SGI har bland annat antagit utmaningen att anpassa samhället till klimatförändringen. Den förväntas leda till en ökad risk för naturolyckor i form av ras, skred, stranderosion och översvämning.